Who cast that first fateful tomato that started the La Tomatina revolution? The reality is no one knows. Maybe it was an anti-Franco rebellion, or a carnival that got out of hand. According to the most popular version of the story, during the 1945 festival of Los Gigantes (a giant paper mâché puppet parade), locals were looking to stage a brawl to get some attention. They happened upon a vegetable cart nearby and started hurling ripe tomatoes. Innocent onlookers got involved until the scene escalated into a massive melee of flying fruit. The instigators had to repay the tomato vendors, but that didn't stop the recurrence of more tomato fights—and the birth of a new tradition.
Fearful of an unruly escalation, authorities enacted, relaxed, and then reinstated a series of bans in the 1950s. In 1951, locals who defied the law were imprisoned until public outcry called for their release. The most famous effrontery to the tomato bans happened in 1957 when proponents held a mock tomato funeral complete with a coffin and procession. After 1957, the local government decided to roll with the punches, set a few rules in place, and embraced the wacky tradition.
Though the tomatoes take center stage, a week of festivities lead up to the final showdown. It's a celebration of Buñol's patron saints, the Virgin Mary and St. Louis Bertrand, with street parades, music, and fireworks in joyous Spanish fashion. To build up your strength for the impending brawl, an epic paella is served on the eve of the battle, showcasing an iconic Valencian dish of rice, seafood, saffron, and olive oil.
Today, this unfettered festival has some measure of order. Organizers have gone so far as to cultivate a special variety of unpalatable tomatoes just for the annual event. Festivities kick off around 10 a.m. when participants race to grab a ham fixed atop a greasy pole. Onlookers hose the scramblers with water while singing and dancing in the streets. When the church bell strikes noon, trucks packed with tomatoes roll into town, while chants of "To-ma-te, to-ma-te!" reach a crescendo.
Then, with the firing of a water cannon, the main event begins. That's the green light for crushing and launching tomatoes in all-out attacks against fellow participants. Long distance tomato lobbers, point-blank assassins, and medium range hook shots. Whatever your technique, by the time it's over, you will look (and feel) quite different. Nearly an hour later, tomato-soaked bombers are left to play in a sea of squishy street salsa with little left resembling a tomato to be found. A second cannon shot signals the end of the battle. | Vem kastade den första ödesdigra tomaten som startade La Tomatina-revolutionen? I verkligheten är det ingen som vet. Kanske var det någon rebell som var emot Franco eller en karneval som spårade ur. Enligt den populäraste versionen av historien, var det under 1945 års festival, kallad Los Gigantes (en parad med jättedockor av papier- mâché), som ortsbefolkningen genomförde för att få lite uppmärksamhet. Det hände sig att de fick tag i en grönsakskärra och började kasta mogna tomater. Oskyldiga åskådare blev inblandade tills allt eskalerade och blev till en massiv puré av flygande frukter. Initiativtagarna var tvungna att betala tillbaka till tomatförsäljarna men detta stoppade inte återkommande tomatstrider—och början till en ny tradition. Skräckslagna för att ytterligare eskalering skulle komma, utfärdade myndigheterna först, kopplade sedan av, för att därefter återinföra en serie förbud under 1950-talet. 1951 sattes ortsborna i fängelse för att de satte sig upp mot lagen tills allmänna protester tvingade dem att bli utsläppta. Den mest berömda fräckheten mot tomatförbuden begicks 1957 när dess företrädare höll en skämtbegravning av tomater komplett med kista och procession. Efter 1957 beslöt lokala myndigheterna för hänga med i stället och de fastställde ett antal regler och omfamnade denna knäppa tradition. Fastän tomaterna tar plats mitt på scenen, ledde en veckas festligheter till den stora finalen. Den är en hyllning till Buñols skyddsängel, jungfru Maria och St. Louis Bertrand med gatuparader, musik och fyrverkerier på glatt spanskt sätt. För att bygga upp vår styrka inför det högljudda bråket, serveras en episk paella kvällen före slaget, som visar upp en ikonisk tallrik med ris, skaldjur, saffran och olivolja från Valencia. Idag har denna otyglade festival ett visst mått av ordning. Organisatörerna har gått så långt som till att odla en speciell variant av osmakliga tomater just för det årliga eventet. Festligheterna börjar vid 10-tiden på fm med att deltagarna tävlar om att grabba tag i en skinka som sitter på en smetig pinne. Åskådarna sprutar med en vattenslang medan de sjunger och dansar på gatorna. När kyrkklockorna slår tolv, rullar lastbilar fullpackade med tomater in i staden, medan ropen på "To-ma-ter, to-ma-ter!" uppnår ett crescendo. Sedan när vattenkanonen avfyras börjar så huvudnumret. Detta ger grönt ljus för att krossa och kasta tomater i fullständiga attacker gentemot sina medtävlande. Långdistans-tomatlobbare, point-blank-mördare och mediumdistans-krypskyttar. Vilken teknik du än har så kommer du när det väl är över att se ut som (och känna dig) helt annorlunda. Nästan en timme senare ses tomatindränkta bombare som är kvar leka i en sjö av vattnig gatusalsa med väldigt lite kvar som påminner om en tomat. En andra kanon avger en signal att slaget är över. |