Who cast that first fateful tomato that started the La Tomatina revolution? The reality is no one knows. Maybe it was an anti-Franco rebellion, or a carnival that got out of hand. According to the most popular version of the story, during the 1945 festival of Los Gigantes (a giant paper mâché puppet parade), locals were looking to stage a brawl to get some attention. They happened upon a vegetable cart nearby and started hurling ripe tomatoes. Innocent onlookers got involved until the scene escalated into a massive melee of flying fruit. The instigators had to repay the tomato vendors, but that didn't stop the recurrence of more tomato fights—and the birth of a new tradition.
Fearful of an unruly escalation, authorities enacted, relaxed, and then reinstated a series of bans in the 1950s. In 1951, locals who defied the law were imprisoned until public outcry called for their release. The most famous effrontery to the tomato bans happened in 1957 when proponents held a mock tomato funeral complete with a coffin and procession. After 1957, the local government decided to roll with the punches, set a few rules in place, and embraced the wacky tradition.
Though the tomatoes take center stage, a week of festivities lead up to the final showdown. It's a celebration of Buñol's patron saints, the Virgin Mary and St. Louis Bertrand, with street parades, music, and fireworks in joyous Spanish fashion. To build up your strength for the impending brawl, an epic paella is served on the eve of the battle, showcasing an iconic Valencian dish of rice, seafood, saffron, and olive oil.
Today, this unfettered festival has some measure of order. Organizers have gone so far as to cultivate a special variety of unpalatable tomatoes just for the annual event. Festivities kick off around 10 a.m. when participants race to grab a ham fixed atop a greasy pole. Onlookers hose the scramblers with water while singing and dancing in the streets. When the church bell strikes noon, trucks packed with tomatoes roll into town, while chants of "To-ma-te, to-ma-te!" reach a crescendo.
Then, with the firing of a water cannon, the main event begins. That's the green light for crushing and launching tomatoes in all-out attacks against fellow participants. Long distance tomato lobbers, point-blank assassins, and medium range hook shots. Whatever your technique, by the time it's over, you will look (and feel) quite different. Nearly an hour later, tomato-soaked bombers are left to play in a sea of squishy street salsa with little left resembling a tomato to be found. A second cannon shot signals the end of the battle. | Vem var det som kastade den där första ödesdigra tomaten som startade tomatrevolutionen? Egentligen är det ingen som vet. Det kanske var en rebell som var emot Franco eller en karneval som urartade. Den mest populära versionen är att ortsbefolkningen försökte skapa lite uppmärksamhet under festivalen Los Gigantes 1945 (en jättelik parad med dockor av papier mâché). De stötte på en grönsakskärra längs vägen och började kasta mogna tomater. Oskyldiga åskådare drogs med och situationen övergick i ett veritabelt bombardemang av flygande grönsaker. Initiativtagarna blev tvungna att ersätta tomatförsäljarna, vilket ändå inte förhindrade att det blev fler tomatbataljer – och att en ny tradition såg dagens ljus Av rädsla för en okontrollerad upptrappning införde myndigheterna ett antal förbud i början av 1950-talet, vilka de senare lättade på för att sedan skärpa igen. År 1951 fängslades medborgare som trotsade lagen, tills trycket att få dem frisläppta blev för starkt. Den mest välkända protesten mot tomatförbudet inträffade 1957, då förespråkarna höll en låtsasbegravning av tomater med kista och begravningsprocession och allt. Efter 1957 beslöt myndigheterna att rätta in sig i ledet, instiftade några regler och acceptera den märkliga traditionen. Även om tomaterna står i centrum så föregås den slutliga uppvisningen av en veckas festligheter. Det som firas är Buñols skyddshelgon, jungfru Maria och helgonet Louis Bertrand och det sker med gatuparader, musik och fyrverkerier på glatt spanskt manér. En episk paella serveras kvällen innan bataljen för att stärka de medverkande. Det är en legendarisk rätt från Valencia bestående av ris, fisk och skaldjur, saffran och olivolja. Idag präglas denna ohämmade fest i alla fall av någon slags ordning. Organisatörerna har tagit steget och odlat fram en speciell osmaklig tomatsort enbart för denna årliga festlighet. Firandet inleds runt 10 på morgonen med att deltagarna tävlar i att plocka ner en skinka som satts upp på en hal stolpe. Åskådarna sprutar vatten på de tävlande med slangar, samtidigt som de sjunger och dansar på gatorna. När kyrkklockan slår 12 rullar lastbilar fyllda med tomater in i staden, samtidigt som massorna allt ljudligare skanderar ”to-ma-te”, ”to-ma-te”. Med hjälp av ett skott från en vattenkanon startas sedan den stora festen. Det är klartecknet till att man kan börja krossa och kast tomater i vilda attacker mot andra deltagare. Det finns långdistansskyttar, regelrätta slagskämpar och medeldistansskyttar som skjuter lyror. Oavsett teknik kommer man när det hela är över att se (och känna sig) helt annorlunda. Efter närmare en timme återstår en samling tomatindränkte kombattanter som leker i en sörja av salsa som täcker gatan. Knappt en enda hel tomat står att finna. Ett andra kanonskott förklarar att kampen är över. |